när jag va liten, eller iaf yngre, fanns det alltid folk som jag hade en önskan om att lära känna. idag är den önskan mindre viktig, men när jag tänker tillbaka så är det idag folk jag "umgås" med som jag då hade denna önskan om.
personer som oftast va bra mycket äldre än mig själv. när jag gick i låg/mellan stadiet och hade rast, så va det alltid högstadie folk som gick igenom våran rastgård för att komma till sina trä och syslöjds lektioner. jag kommer speciellt ihåg en dag då jag och mina tjejklasskompisar hoppade hage, vår egenmålade gula hage med blåa siffror, då kom det en klass som skulle till en lektion nere på träslöjden, en av dem va punkare. det häftigaste jag visste. har alltid tyckt att punkare är coola, och tycker än idag =P han kom fram till oss när vi hoppade hage och alla blev lite rädda. han såg ju trots allt lite läskig ut i allas ögon kan jag tänka. häftig, men lite farlig. han sa något i stil med småbarn hoppas hage och jag tittade på honom och tänkte faan asså. bara för att det kommer en häftig kille ska vi stå här och hoppa hage som små töntar. vi va nog iaf 10, det hade ju varit mer acceptabelt om vi varit 5-6 iaf. han gick vidare till sin lektion och jag tänkte sedan mycket på honom. wow lixom, vad coolt det hade varit att vara kompis med honom, tänkte jag. några dagar senare står vi åter igen på en rast och hoppar i vår gula hage. självklart kommer samma klass förbi och åter igen kommer han fram, tittar på mig och säger; hej, jag heter Daniel. wow han pratade med mig, bara med mig och ingen annan. vilken lycka. dagarna gick och Daniel fanns ofta i mitt huvud, han flyttade lixom in där ett tag. en dag uppe i matsalskorridoren möter jag och min klass honom, vi hade dock olika matsalar. vi mindre barn fick sitta i en liten matsal med blå och gröna plast stolar av något slag, medans de äldre fick sitta i den stora matsalen där det alltid hände något spännande. jag sa hej till honom och då sa till mig; när du blir lite äldre, då ska vi gifta oss. min lärare som vid det laget va else-britt, tog tag i mig och sa, honom ska du inte prata med. jag tyckte hon va knäpp, för enligt mig va Daniel den snällaste på denna jord. efter tre sagda meningar visste jag att han va god =D haha jaa och så kommer vi tillbaka till det. Daniel slutade högstadiet året efter om jag inte minns fel och han flyttade ganska så snart ut från mitt huvud. ganska många år senare visade det sig att en Daniel va bror till en kompis till mig. jag mötte honom ännu några år senare, tyvärr va han inte längre punkare utan i mina ögon hade han blivit lufsig och halvfet. vi hördes ett tag på div sidor tex helgon.nu som jag förvisso avslutade för ett tag sedan. jag har aldrig berättat för honom om tiden då jag tyckte han va vackrast i världen. tror inte jag kommer göra det heller. =D så, där fick ni ett barndomsminne som jag än idag håller varmt om hjärtat =P
idag såg jag en helt otippad relations status på fb. tänker inte nämna några namn, men det va värst vad alla går och blir flator på senaste tiden... vad fasen hände där lixom ??
jag längtar efter en riktig man, en man som kan hålla mig varm om vintrarna, för fasen så kallt här börjar bli nu. en man som jag inte hela tiden blir irriterad på. han får gärna vara lite händig och lite attraktiv. om ni känner någon så kan ni väl låta mig veta. fikan med mia och nicke idag, fick mig att inse hur gärna jag någon dag faktiskt vill ha en familj. med man och barn, hund och hus. usch så mysigt =P
hej <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar